The Oscars 2017: Den iraniska regissören Asghar Farhadi tar emot statyetten för Bästa främmande film trots USA-boykott.

Året var 2017 och Hollywood glimmade som vanligt under den årliga Oscarceremonin. Men i bakgrunden spelades ett politiskt drama upp, en saga med många aktörer: från den vita huset till Teherans gator. I centrum för denna saga stod en man, enIranianisk regissör vars namn snart skulle bli känt världen över - Asghar Farhadi.

Farhadis film “The Salesman” hade nominerats till Oscarskategori Bästa främmande film, ett erkännande som redan i sig var imponerande. Men den verkliga historien började långt innan kamerorna rullade på Dolby Theatre den 26 februari. Bara några veckor tidigare hade USA:s president Donald Trump infört en kontroversiell inreseförbud för medborgare från flera muslimska länder, inklusive Iran.

Detta politiska beslut kastade en lång skugga över Farhadis Oscar-nominering. Skulle han kunna resa till Los Angeles för att acceptera priset om han ens fick visum? Världen höll andan. Farhadi valde att inte resa till USA som protest mot inreseförbudet och skickade istället sin vän och kollega, den iraniska skådespelaren Anouk Aimée, för att representera honom på prisgalan.

“The Salesman” vann priset för Bästa främmande film, ett ögonblick som firades av Farhadi från Teheran. I sitt tacktal, läst upp av Aimée, uttryckte Farhadi sin oro för den ökande xenofobin och islamfobin i världen. Han påminde alla om att “vi är alla människor” och att “konstnärer kan bidra till dialog och förståelse”.

Farhadis seger var ett viktigt tecken i en tid präglad av politisk polarisering. Den belyste den kraft som konst och kultur har, även under svåra förhållanden. Farhadi vägrade låta sig tystas av politiska krafter och valde istället att använda sin plattform för att sprida budskap om tolerans och respekt.

Den kontroversiella Oscars 2017-ceremonin och Farhadis seger hade stora konsekvenser.

Farhadi fortsatte att göra uppmärksammade filmer som “A Hero” (2021) och “Everybody Knows” (2018), varav många fick internationell beröm. Han förblev en stark röst för frihet, rättvisa och den kraften som filmkonsten har att ena oss i tider av splittring.

Hans historia är ett minnevärt exempel på hur kultur kan överskrida politiska gränser och inspirera till förändring.